tisdag 17 mars 2009

2 lästa böcker

Fördelen med att ligga hemma genomförkyld är att man hinner läsa. Har läst 2 böcker idag.

Den första heter Det gick en propp. Den är skriven av Anita Jekander, känd nyhetsreporter från SVT.
På väg hem från en stressig dag på jobbet kan Anita plötsligt inte formulera orden när hon ska prata och det ena benet vägrar lyda. Det blev en snabb transport till sjukhuset. Mitt i livet hade hon fått en propp i hjärnan, en stroke.

Anita har i boken sammanställt sin egen och andra berättelser samt fakta hämtad från experter i ämnet.
Boken är tänkt ge kunskap, glädje och tröst. Både för den som själv drabbats av stroke, men också för vänner, anhöriga, arbetskamrater och sjukvårdspersonal.

Själv tycker jag att avsnitten där man får läsa om de drabbades upplevelser är det som ger mest.
Boken är välskriven och lättläst, men jag upplever den ändå ganska "fattig". Kanske har den gjort mest nytta för Anita genom hennes behov att få berätta om sina upplevelser och jag misstänker att den aldrig blivit utgiven om en helt okänd person skrivit den.

Betyg: 3 av 5


Nästa bok heter Nära döden mitt i livet, skriven av Marjut Johansson och Birgitta Wallberg.

Marjut är 19 år, nykär och ska studenten till våren. Hösten 1983 upptäcker hon en knöl på bröstbenet. Efter många turer visar det sig vara cancer. Hon får behandling och blir frisk. Gifter sig och får en son. Blir gravid igen och får ett återfall av sin sjukdom. Ska läkarna klara både henne och barnet?
Boken består av utdrag ur hennes dagböcker, kompletterade med inträngande intervjuer och sammanbindande text av läkaren Birgitta Wallberg.

Även denna bok är lättläst och välskriven. Man upplever Marjuts stora behov att berätta och hennes stora behov av omsorg.
Som sjukvårdspersonal hoppas jag innerligt att vården av cancerpatienter har förbättrats avsevärt sen 1984 då hon blev sjuk först gången.

Betyg: 4 av 5

2 kommentarer:

Anonym sa...

Vad du läser deprimerande böcker!!

Min nya blogg sa...

Veronica: De låter nog mer deprimerande än vad de är. Eller så kanske jag tycker de är intressanta eftersom jag träffar många svårt sjuka och vill kunna förstå dem bättre.