Jag har tidigare inte riktigt förstått vitsen med facebook, men strax före jul lyckades en kompis ändå lura mig att gå med.
Har gått in där några gånger och har fått några meddelanden från kompisar, men mer har det inte varit. Förrän igår!
Fick för mig att jag skulle se om jag kunde hitta en "bekant" från när jag var barn. Han är äldre än mig, så egentligen var det hans mamma och bror jag var mest bekant med. Men den här killen bor i utlandet sen många år tillbaka, så jag tänkte att kanske har han sökt sig till facebook. Det hade han så jag skrev ihop några rader och beredde mig på väntan...
Väntan blev kort! Efter 35 minuter hade jag svar. Han hade fått världens nostalgikänsla av mina rader och det kändes verkligen att han var glad att jag skrivit till honom.
Tänk, för ca 10 år sedan kunde jag inte förstå varför mina man skulle köpa en dator med möjlighet till internet, det var väl himla onödigt att lägga pengar på såna saker?
Nu sitter jag med man, 2 barn och 5 datorer i huset och internet, det besöker jag flera ggr/dag...
onsdag 7 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar