Det finns ett ord jag stör mig väldigt på och det är ordet kärleksbarn.
Jag vet att alla barn inte är ett resultat av kärlek. Men när "vanliga" föräldrar använder ordet kärleksbarn om sina barn, då ryser jag. Vad skulle barnen annars vara?
När flerbarnsföräldrar använder ordet kärleksbarn om bara ett av sina barn, då mår jag riktigt illa.
Och när medelålders män använder ordet kärleksbarn om de barn de skaffat med sin nya unga fru, då blir jag rasande. De barn de har sedan tidigare, de barn som de kanske knappt ägnat tid åt under deras uppväxt, är de inga kärleksbarn?
Jag älskar mina barn över allt annat på jorden, tro inget annat. Och de är avlade i kärlek, men nej, några kärleksbarn blir de aldrig.
Kanske är mina funderingar mest förvirrade, men jag avskyr verkligen ordet kärleksbarn. Det låter inte äkta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har aldrig tänkt så om just det ordet men nu när jag gör det så kan jag hålla med dig, det låter lite märkligt..
äh, tycker du är lite fördömande nu... borde du inte istället för att låta bli att kalla något av dina barn kärleksbarn - kalla ALLA av dom just det ordet? Avdramatisera ordet, använd det flitigt istället - på alla och envar (om dom är avlade av kärlek så som du ju påstår)...
Milla: Inte meningen att du skulle få dåliga vibbar av ett ord du inte känt så inför tidigare.
Anonym: Jag gillar inte ordet och har andra sätt att visa mina barn kärlek. Men varför känns det som du inte tror att mina barn är avlade i kärlek???
Känns lite trist att du väljer att vara anonym...
Håller med dig. Kärleksbarn låter bara töntigt.
Skicka en kommentar