Sinnesrobönen, som jag skrev om i mitt förra inlägg, har varit min följeslagare nu under några veckor...
Har haft en jobbig och turbulent tid i mitt liv...
Har mått kasst...
Har gråtit...
Men, som en arbetskamrat säger, det som inte dödar, det härdar. Och nu mår jag ganska bra igen!
söndag 8 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Men vännen! Skönt att höra att du mår bättre nu!
Kram!
Sinnesrobönen skänker lugn eller hur. Har du läst Anna Kåvers böcker om bland annat acceptans?
Skicka en kommentar